Det var en gång en bajskorv som levde i slutet av tarmen hos en ovanligt besvärlig individ. Hon hade extremt långa och trånga tarmar och ingen ordning alls på tarmbakterierna, särskilt inte de goda, de saknades nästan helt. Sen experimenterade hon med konstig IBS-skonkost och vitaminpiller och fick intravenösa järninfusioner. För att inte tala om mängden gröt och laktosfri lättmjölk som vällde ner vareviga dag. Inte en grönsak, fiber eller krydda här inte.
Näej, tänkte bajskorven. Jag har fått nog jag också! Sen satte den sig på tvären precis innan mynningen, så det blev totalstopp i maskineriet. Innehaverskan kved, tryckte och småskrek allt vad hon orkade, men det bidde bara en liten tummetott-bajskorv i porslinstronen. Förtvivlade gav båda upp efter en seg kamp i drygt en timme och lade sig för att vila en stund. Snart skulle kampen återupptas, det hade båda bestämt från varsitt håll så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar